Det senaste året har den mediala uppmärksamheten ökat. Ett flertal granskande reportage har publicerats både i tidningar och i etermedier.
Gemensamt för reportagen har varit en kritisk vinkling till skogsbruket och det är alltid samma bild som hålls fram – kalhyggena.
– Hyggen är en stor förändring i naturen. Visst kan det se fult ut med döda träd, högstubbar och annat, men mycket av det som lämnas kvar på hyggena beror på att vi vill skapa förutsättningar för att bevara biologisk mångfald i den uppväxande skogen, säger Mårten Larsson.
Förutom att vegetationen och skogen kommer tillbaka ganska snabbt, dessutom med en helt annan naturhänsyn jämfört med tidigare och ofta med en blandning av trädslag, så finns det faktiskt de som inte tycker att hyggen är konstiga:
– Intrycket av ett hygge ligger mycket i betraktarens ögon. Det finns många som kan uppskatta dem, till exempel jägare, bär- och svampplockare eller folk som har fått utsikten tillbaka.
Mediedebatten har kommit att handla allt mer om skogens sociala värden.
– Jag tror att det kan komma något gott ur det. Vi vill att fler ska kunna komma ut i skogen. Kommer folk ut i skogen kan vi beskriva det skogsbruk vi har och den skogshistoria som präglat skogarna. Skogen är lättillgänglig, det finns ju ett stort nät av vägar för att nå ut till skogarna, tack vare skogsbruket.
Mårten Larsson tycker att en intressant vändning som debatten tagit gäller äganderätten och i vilken utsträckning samhället kan ålägga markägare att ta miljöhänsyn.
– Sverige är ett glest befolkat land med magra jordar som lämpar sig för skogsbruk. Vi har också en lång tradition av demokrati och enskilt ägande. All skog ägs av någon, ofta sedan generationer tillbaka. Det som inte kommit fram i debatten är att samhället kan begränsa markägarens rätt att förfoga över sin skog men att det också finns en övre gräns för vilka ekonomiska uppoffringar samhället kan kräva av en markägare.
Skogslagstiftningen handlar om frihet under ansvar. Det finns en ram för den generella hänsynen och det finns alltså ett tak för vad samhället kan kräva utan att ersätta markägaren.
– Det är en politik som skapar engagemang och ger en grund för god skötsel på lång sikt, menar Mårten Larsson och varnar för ”allmänningens tragedi”, det vill säga att det blir ointressant för skogsägarna att sköta skogen om ”någon annan” beslutar vad man ska göra utan att ta ekonomiska konsekvenser av detta.
– Jämför med hur återplanteringen skötts i det gamla Sovjetunionen, där skog har huggits utan tanke på återväxt. Äganderätten ger skötsel på lång sikt.